Livet är så sjukt jobbigt ibland..
Man fattar inte hur man någonsin ska kunna orka..
Känner sig så sjukt ensam.
Som om man vore den enda människan kvar på jorden.
Även om det är massor med människor runt en.
Men i de stunderna ska man veta att Gud är med en.
Det är så skönt att veta att man har en stadig grund.
Den grunden, klippan är Gud.
Så även om allting runt än så fallar man inte själv
För Gud är klippan, och klippan går inte att rubba.
Han är alltid med en.
Men ibland känns det som om även han är långt bort.
Men man är inte alls långt bort.
Han finns inom dig.
Det är bra att veta.
Skönt att de alltid finns någon att prata med
när inte någon annan orkar lyssna.
Bless~Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar