När det känns som om allt hopp är ute så finns det faktiskt en som finns där. En som vill trösta dig och dra upp dig i sin famn och hålla om dig.
Livet kan verkligen kännas botten ibland. Då brukar de oftast kännas som om alla sviker, som att man har ingen i hela världen att gå till! Men då är det så skönt att veta att Gud finns där, även om det känns som om han är 1000000 mil bort så finns han precis där bredvid dig. Du kan alltid prata med honom, vad det än är. Vad som än hänt så kommer Jesus inte dömma dig. Han vill bara älska och förlåta dig, ta dig i hans famn som ett litet barn.
Det tycker jag är så häftigt med Jesus, det är de att man blir aldrig för gammal för att vara hans barn. Ibland när man börjar växa upp så kan det kännas som om de är så svårt att komma till Gud, för man är inte den där lilla söta obekymmrade ungen längre. Man börjar lära sig att stå på egna ben. Man gosar inte precis med föräldrarna på samma sätt som man gjorde när man var fem år. Det börjar inte kännas lika naturligt att vara Guds lilla barn längre. Man börjar oroa sig mer för allt, man blir mer medveten om allt som händer runt en. Men jag tror vi behöver alla sätta oss i Guds knä och bara bli hans lilla barn igen. För de som utmärker barn är att odm är obekymmrade, och Gud vill att vi ska vara som barn. För när vi är i hans famn så behöver vi faktiskt inte oroa oss för någonting!
Vi kommer alltid vara älskade, hur mycket än världen hatar oss så har vi en som älskar oss mer än någon världslig kärlek, och det är Gud. Han överger dig aldrig.
Bless och godnatt!~Sara
