Nu har jag gjort comeback på Söndax, wohooo! Får vara Josefinas lilla lärling, eller idag iaf. Fick inte göra så mkt bara följa efter och göra rörelser till minnesversen och tävlingarna. Jag tycker så om att hjälpa till där, bästa känslan är att göra något för någon annan fast samtidigt ha roligt. Och att hjälpa till med barn är otroligt mysigt, och de va kul att alla vuxna komenterade glatt: "Jaha, så du är tillbaka igen?". Sen så känner jag igen massa barn från lilla äventyret. Barn är så underbara, dom gör en så glad, och även om man känner sig som en loser och värdelös så tycker dom alltid om en, dom ser saker som inte andra ser, det är lustigt. Dom uppskattar en liksom bara för att man finns, inte för att man gör något.
Jag längtar så grymt mycket till våren, jag blir så glad av den mjuka ljumma sommar solen och den klarblå himmeln, fågelkvittret utanför fönstret på morgonen, de gula tussilagona som man plockar och sätter i en liten äggkopp på bordet, alla dofter och fjärilar. Gillar att gå ut i skogen ensam på våren, känner mig fri och får vara precis den jag är då. Brukar gå ut med hunden och hoppa runt från sten till sten, känner mig som den lilla 10 åriga Sara igen som springer och klättrar och bekymmrar inte sig för en enda sak i världen. Sommaren sen, då kan man lägga sig i sen stekheta sommarsolen i hängmattan och lyssna på alla sommar ljud; bina som surrar bland blommorna, barnen som skrattar och leker, fåglarna som sjunger, pappa som klipper gräset. Och bara suga in den där sommar känslan, känslan av frid, springa barfota i de svala gräset. Sitta uppe på garage taket och kolla på solnedgången, när himmlen sakta övergår från orange, till rosa och hela himmlen är upplyst av vackra färger. Dit längtar jag!
Bless~Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar