Bästa känslan är att få känna sig fri. Fri och förlåten.
Vad skönt det måste vara att vara katolik och bara kunna gå till kyran och bikta sig.
Hur ofta gör vi kristna det? Vi låter saker inom oss bara ligga och ruttna på insidan och förstöra oss inifrån. Livet kommer alltid att vara jobbigt på vissa områden, de kommer inte alltid att vara lätt. Vi kommer få kämpa mycket. Men om det är något jag lärt mig nu är det vikten av att vara ärlig och bekänna sina synder och fel. Att våga lämna alltid bakom sig och börja på ett nytt fräscht kapitell.
Ungdoms kulturen i världen, särskillt i Sverige har blivit otroligt egoistisk. Världen kretsar runt en själv. Jag talat utifrån egen erfarenhet. Ett tag kändes det som att mitt liv var i en röra, och i grund och botten så tror jag det är en sak som är orsaken: Bekräftelse
Alla vill ha bekräftelse, av vänner, familj, killar, tjejer. Man vill passa in, att alla andra ska tycka om en. Man gör vad som hells nu för att komma in i gänget. Man suddar ut linjerna mellan rätt och fel, tänjer på gränserna mer och mer.
Min älskade mamma sa en sak, hon sa att jobbiga tiden finns inte alltid där för att förstöra oss, utan för att bygga upp oss. Man blir stark genom att gå igenom tuffa tiden i livet och ta sig igenom. Det tar ibland lång tid att ta sig igenom helt, men Gud finns alltid där också och hjälper oss. Han kommer aldrig att lämna oss även om alla andra gör det. Och han förlåter oss alltid. Vad vi än har gjort. Han ser till vårat hjärta, inte vad vi har gjort. Förlåtelse är något otroligt starkt, man kan bli fri från vad som hellst. Det är hjärtat och viljan som räknas, för alla snubblar någon gång, och vissa snubblar mer än andra. Men man kan alltid ta sig upp igen och Gud sträker ut sin hand mot oss och drar upp oss och torkar av smutset.
Var välsignade! Och kom ihåg att Gud älskar er och det gör jag också!
Bless ~Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar